Mina tankar i halvtid

Halva kursen har nu gått och jag har kommit en bit på väg i mina tankar om dokumentation, framförallt hur dokumentationen kan gå till om man inte enbart använder traditionell fotografering med kamera eller papper och penna.
Tidigare när jag har dokumenterat har det framför allt varit i spontana situationer som inte har varit tillräckligt genomtänkta innan. Efter att ha kommit mer in i vad pedagogisk dokumentation egentligen handlar om tänker jag numera  på vad syftet med dokumentationen ska vara, vad som är viktigt  och hur jag ska dokumentera. Jag gör det också mer medvetet med målet att förändra eller förbättra.
Att använda iPaden som verktyg vid dokumentationen underlättar, både när man observerar en situation och sedan när man ska reflektera och analysera. Det är enkelt och går snabbt att ta bra foton och filmer, dessutom blir ljudet bra. Att filma och sedan göra små projekt i iMovie är enkelt och går fort, vilket också är positivt. Att sedan kunna titta på det dokumenterade, till exempel på Smartboarden, tillsammans med elever och/eller kollegor är en fördel på grund av att alla kan se samtidigt och diskutera det man sett direkt.

Det närmaste jag kommit att arbeta med portfolioliknande metod är att jag sparar texter och sagor som eleverna skriver. Det blir många berättelser eftersom jag i läs-och skrivinlärningen undervisar utifrån Tragetonmetoden, som innebär att eleverna lär sig läsa genom att skriva mycket på datorn.
Om jag skulle börja använda porfolio som metod att planera och utvärdera för att se elevernas utveckling skulle jag starta inom ett område och då läs-och skrivinlärningen. Det är lätt att följa utvecklingen i skrivinlärningen och tillsammans prata om vad som är bra och vad som kan bli bättre. Det är också ett område där jag tror att även de yngre eleverna kan vara, och känna sig, delaktiga. För övrigt tror jag att portfoliometoden i stort kanske fungerar bättre med äldre elever som på ett annat sätt kan var delaktiga i portfolioarbetet med planering och utvärdering av sin utveckling. Min slutsats är att jag i dagsläget är nöjd med det "portfolioliknande" arbetet jag gör och det kommer nog ta tid innan jag utvidgar det.

När det gäller dokumentation med iPaden tycker jag som sagt att den är lätt att använda när det gäller bild och film. Det var värre med radioprogrammet, vilket jag tyckte var svårt att göra, men det beror nog på att jag kan för lite än så länge. Det är emellertid aldrig för sent att lära så jag kanske i framtiden kan tycka att det är lätt att arbeta med till exempel Garageband också.

iPaden använder jag förutom vid dokumentation även i undervisningen. Det finns många bra appar med huvudräkning, eleverna skriver sina första ord och de gör små teatrar. Att det finns olika sätt att lära in på anser jag vara en stor fördel och då är iPaden både ett roligt och lättanvänt verktyg.

Nu ser jag fram emot nästa halva av kursen och hoppas lära mig ännu mer om hur man kan använda media och IKT på olika sätt i undervisningen.

Portfolio

Mina funderingar runt portfolio


Jag har inte själv arbetat med portfolio, men mina barn samlade arbeten i mappar en period under sina mellan- och högstadieår.
När jag läste boken "Att arbeta med portfolio- teori, förhållningssätt och praktik" funderade jag på hur det egentligen fungerade då. Jag kom fram till att jag som förälder aldrig var riktigt delaktig i detta arbetet mer än att jag ibland fick se en mapp som innehöll en del alster som de gjort. Jag pratade med en av döttrarna om vad hon kom ihåg och hon upplevde samma sak som jag, att det var en mapp där hon samlat alster, mest bilduppgifter. Hon vissste egentligen inte vad meningen med portfolion hade varit.
Jag tänkte aldrig då på att meningen med portfolioarbetet var ett sätt att ge eleverna en lär- och utvärderingsstrategi vilket Ellmin och Ellmin (2003) menar att det ska vara. Detta tror jag beror på att det gick för fort för pedagogerna när alla skulle börja arbeta med portfolio. Det som hände menar jag var att istället för att bli ett hjälpmedel för att följa elevernas kunskapsutveckling blev det enbart en samlarmapp, vilket enligt Ellmin och Ellmin (2003) är en risk att det blir om pedagogerna inte får de rätta förutsättningarna för att starta med ett nytt arbetssätt. De menar också att det tar tid, och måste få ta tid att starta något nytt, vilket inte alltid ges/eller tas.
När arbete med portfolio startades på mina barns skolor är jag tveksam till att alla pedagoger var riktigt med "på tåget", och hade fått gå igenom alla de faser som Ellmin och Ellmin menar är viktiga, tillexempel:

• förberedelse - vad innebär "det nya", hur kan det kopplas ihop med "det gamla"?
• accepterandet - tror jag på detta sättet att arbeta, vad finns det för möjligheter eller beränsningar?
• tillämpandet - framförallt HUR ska det genomföras? 
• spridningsfasen - att dela med sig och reflektera runt erfarenheter, få tid till fortbildning

Det närmaste jag själv kommer "porfolioarbete" idag är att jag samlar elevernas sagor/berättelser i en pärm som de ska få när de slutar åk 3. När vi läser och pratar om det de skriver pratar vi alltid om vad de kan göra för att det de skriver ska bli bättre. Det blir väldigt tydligt hur de utvecklas och man kan se från gång till gång hur utvecklingen går framåt, till exempel när en elev i åk 1 fick rådet att skriva stor bokstav i början av alla namn.

Med stor bokstav i namnen

Utan stor bokstav i namnen

Om man aldrig  har arbetat med portfolio men tänker börja göra det tror jag det bra att starta inom ett begränsat område, vilket Ellmin och Ellmin också menar. Detta gälller åtminstone för de lägre åldrarna. Det är då lättare att fullfölja och slippa få enbart en samlarmapp. Att utgå från något man redan gör kan vara en bra start, och då menar jag att läs- och skrivinlärningen är ett bra område att börja med. Det är lätt att se utvecklingen, särskilt vid skrivinlärningen, och med hjälp av iPaden skulle man kunna dokumentera det skrivna genom att fotografera och lätt få det överskådligt med exempelvis pages.Tillsammans med eleverna är det lätt att läsa igenom alla texter de gjort på ett smidigt sätt, utan en massa papper, och prata om vad som kan förbättras.
Att variera sätten att dokumentera på gör enligt Ellmin och Ellmin dokumentationen mer levande och ju mer jag använder iPad och annan media desto mer övertygad blir jag också av hur bra det är att dokumentera med olika mediala verktyg, speciellt iPaden. Den är lätt att använda, både vid dokumentationen och sedan när man ska redovisa eller reflektera kring något.
Att tidigt börja ställa frågor till eleverna om hur de tycker det de gjort har blivit och vad de vill lära sig mer av/om tror jag är viktigt och det underlättas om man har något konkret att prata om, som en samling texter eller dylikt. Då blir eleverna delaktiga i sin utveckling, och ofta tycker jag de är mer medvetna om vad de ska tänka på i fortsättningen.



Litteratur:
Ellmin, R. & Ellmin, B. (2003). Att arbeta med porfolio-teori, förhållningssätt och praktik. Stockholm. Författarna och Förlagshuset Gothia AB.