Mediers påverkan i lärmiljöer

Enligt LGR 11 ska skolan ansvara för att varje elev "kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande." Dessutom är det lärarens ansvar att "svara för att eleverrna får pröva olika arbetssätt och arbetsformer." Även lärarnas yrkesetiska råd menar att "lärare bör använda den teknik som kan underlätta arbetet, förbättra undervisningen och utveckla kommunikationen med föräldrar och elever.

Vi använder iPad och dator både i syftet att söka information och som skrivverktyg. Eleverna är vana vid dessa som skrivverktyg men lär sig mer och mer om dem som sökverktyg. Internet överhuvudtaget handlar mycket om läsning enligt Olle Findahl (Lärarnas nyheter 2010-05-25). Han menar att barnen lär sig känna igen och skriva bokstäver vilket kan ge positiva effekter på läsförmågan.

Ju mer vi använder media i skolan desto mer inser jag hur mycket eleverna kan och vet om detta. När det gäller pedagogiska program får de ofta lära mig hur de ska arbetas med och hur man kan hitta dem. Det som är viktigt är att vi vuxna, både i skolan och hemma är med och styr vad eleverna använder för program. Det får inte bara bli en sysselsättning utan syfte i skolan, och hemma är det viktigt att inte "fel" saiter används. Statistiken visar (Statens medieråd) att 97% av föräldrarna pratar med sina barn om vad de ser på när det gäller film och TV, vilket är positivt. Föräldrar anser också att TV har en positiv effekt på deras barn eftersom de lär sig saker. Även datorn och TV-spel har positiv inverkan på barnen som stimuleras och tränar fantasin anser föräldrarna.
Varje gång vi ska se på film i undervisningssyfte har de flesta redan sett dem i upplysande barnprogram på TV. Ofta ser de dessutom programmen i datorn. Det är inte så konstigt eftersom det enligt rapporten "Småungar och medier" är 1/3 av barn i åldern 5 till 9 år som ser på TV via datorn.

Beate Wickbom, webbstrateg/föreläsare, menade i Aktuellt att förståelsen mellan människor och omvärlden ökar, de sociala nätverken för individen breddas och för en del människor ökar möjligheten att träffa och umgås med andra än den närmaste kretsen med hjälp av sociala medier. Detta anser jag kan kopplas till LGR11 som säger att varje elev ska kunna "samspela i möten med andra människor utifrån kunskap om likheter och olikheter i livsvillkor, kultur, språk, religion och historia."
Genom användandet av media ökar möjligheten för alla människor, även i fattiga länder där det dessutom är vanligt att många har tillgång till sociala media via datorer eller mobiler, att få kunskap om den övriga världen (Beate Wickbom).
På så sätt kan man lära i nuet istället för att enbart läsa sig till kunskap.

Referenser:
Skolverket, LGR 11 (2011). Edita, Västerås.
Statens medieråd (2010). Småungar och medier. Stockholm
Statens medieråd, Lärarnas yrkesetiska råd (2012-03-12). Råd om lärare och sociala medier.
Findahl, Olle (2010-05-25). Lärarnas nyheter.
Wickbom, Beate (2012-03-28). Aktuellt.

Avslutande tankar

Nu är kursen slut och jag har kommit en bra bit på väg när det handlar om att dokumentera, både i pedagogiskt syfte och i undervisningssyfte, även om jag fortfarande har en hel del att lära, det mesta skulle jag tro. Men jag har fått en början och kan förhoppningsvis komma vidare på egen hand.

Framförallt dokumenterar jag mer nu, mest med iPaden, nästan aldrig med kamera längre. Det är smidigt att ha allt samlat i iPaden och lätt att arbeta med materialet utan att behöva andra tekniska verktyg. Det är även lättare för eleverna att dokumentera när det görs på ett enkelt sätt, de klarar det mesta själva. Det blir fler och fler på skolan som också upptäcker hur lätt och roligt det är att dokumentera på olika sätt. Lenz Taguchi (1997) menar att det är viktigt att alla strävar i samma riktning och jag tror att vi är på väg åt rätt håll när det gäller dokumentation i olika former, och IKT är ett av verktygen.

Lärarnas yrkesetiska råd menar också att "lärare bör använda den teknik som kan underlätta arbetet, förbättra undervisningen och utveckla kommunikationen med elever och föräldrar." Vi har kommit en bit på väg här också, vilket jag tycker är kul. Alla klasser på skolan är på väg att starta en blogg för information, både om vad som har hänt och vad som kommer att hända. Tanken är att de äldsta eleverna (9 år) ska vara delaktiga i skrivandet. För deras del blir detta då ett sätt att kunna tänka till och reflektera över vad de gör och lär sig.

Tidigare har jag ansett att allt nytt tar tid från det man måste göra, men har ändrat åsikt i den frågan. Att eleverna i ettan fick datorer gjorde också sitt till förstås. Numera används datorer i stort sett dagligen. De skriver mycket, tar fram fakta och lär sig överhuvudtaget mer och mer när det gäller att arbeta med datorer.

Eleverna har också börjat göra filmer, inspirerade av den uppgift vi hade. De har en förenklad synopsis som består av sex frågor som de måste svara på innan de överhuvudtaget får börja. Det är frågor som har med handlingen att göra, som en berättelse med röd tråd. Att utgå från synopsis märkte jag ju själv underlättade mycket, sedan behövde eleverna enklare frågor som de förstod.

• Vad ska det handla om?
• Vilka är med i filmen? 
• Var händer det?
• Vad händer?
• Vad gör det mer spännande?
• Hur löser det sig? 

Samtidigt som de gör sin synopsis tränar de på att skriva en berättelse med handling. Så även om detta tog massor av tid, var väldigt rörigt men kul så var det undervisning men på ett annat sätt än vi alla är vana vid.  

Manus behövde de inte skriva än, jag själv märkte att det inte blev exakt som jag tänkt mig från början. Jag tog fasta på det Ella Lemhagen, i Manus och dramaturgi för film, menar att manusskrivandet håller på ända fram till inspelningen, och när det gäller barn är det nog ännu svårare att följa ett manus. Manusskrivandet får vi ta senare när de har läst sig mer. Det blev tillräckligt bra med enbart synopsis den här gången.

Den här kursen har gjort att jag kommer arbeta ännu mer med olika sätt att lära och dokumentera, bland annat med hjälp av IKT. Jag kommer också i större utsträckning våga släppa det gamla och invanda mer.





Referenser:
Lenz Taguchi, Hillevi (1997). Varför pedagogisk dokumentation? Stockholms universitets förlag. Stockholm
Statens medieråd, Lärarnas yrkesetiska råd (2012-03-12).  Råd om lärare och sociala medier.
Granath, Thomas (2006). Manus och dramaturgi för film. Liber AB. Malmö

Synopsis: Trött på blött

Synopsis.

Titel: Trött på blött

Syfte: Visa att det är en fördel att ha termobyxor när det är snö och kallt ute.

Målgrupp: Elever

Forum: Dramadokumentär

Karaktärer och miljö: Det är rast och alla ska gå ut. Calle och Alex är i hallen. De ska ut och leka. Det har snöat, det är kallt men inte blötsnö.

Dilemma: Calle och Alex hör till de elever som inte vill låna kläder av skolan och sällan har extrakläder med sig. Pedagogen tycker att termobyxor är nödvändigt på rasten eftersom hon vet att det kan bli problem. Calle vägrar att ta det och går ut ändå.

Upptrappning: Calle kommer in med blöta byxor, han kunde inte låta bli att leka i snön. Han har inga extarkläder och vill inte låna.

Lösning: Calle får låna, för små, kläder och accepterar det motvilligt eftersom klassen ska till biblioteket där det är stoppade möbler eller en matta att sitta på och man kan inte sitta med blöta byxor där.

Avslut: Calle inser att det är bra att ha termobyxor om man vill ha roligt på rasten utan att bli blöt.


- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Filmprojekt

Bildmanus: Trött på blött

1. Klassrummet:
Det är snart rast. Klockan ringer och alla plockar ihop sina saker.
Helbild, kameran flyttar runt
Inkommande dagsljus från fönster.









2. Hallen:
Pojkarna ska ta på sig och gå ut.
Helbild.
Takbelysning.










3. Utomhus:
Lek i snön.
Helbild, långt håll.
Dagsljus, sol.




Calle och Alex står bredvid och tittar på.
Helbild, på pojkarna.
Dagsljus, sol.









4. Hallen:
Calle kommer in och är blöt.
Närbild på Calle och Alex.
Takbelysning.






5. Klädskåpet:
Närbild på lånebyxorna som finns.
Takbelysning.









6. Biblioteket:
Klassen sitter och väntar.
Kameran flyttar runt, helbild.
Dagsljus, takbelysning.




Calle kommer in.
Helbild.
Takbelysning, dag.










7. Korridoren:
Calle och Alex går och pratar.
Kameran framifrån, halvbild.
Takbelysning.

Location:Filmprojekt

Manus: Trött på blött

TRÖTT PÅ BLÖTT

1. INT. KLASSRUMMET - DAG
_____________________________________________________________
Calle, Alex, klasskompisar

Alla jobbar i klassrummet.
Det är dags för rast, klockan RINGER ( O.S). Alla plockar undan sina saker.
Ute är det kallt, det har snöat hela natten och morgonen.

PEDAGOGEN (O.S)
Nu när ni går ut är det termobyxor som gäller idag.



2. INT. HALLEN - DAG
_____________________________________________________________
Calle, Alex

Alla är i hallen för att ta på sig. CALLE och ALEX tar på sig men struntar i termobyxor. Pedagogen är kvar i hallen och ser detta.

PEDAGOGEN (O.S)
Ni måste ta på er termobyxor nu!

CALLE
Jag?

CALLE, ALEX
Nej, vi ska inte göra något så vi blir blöta.

PEDAGOGEN (O.S)
Jo, men ni blir blöta, då kan ni inte leka.

ALEX
Okej då...

CALLE
Då kollar vi bara på.

ALEX
Okej då...


CALLE
Jag struntar i det.

PEDAGOGEN (O.S)
Callle, du måste ta termobyxor du också.


CALLE
Neeej...


PEDAGOGEN (O.S)
Jo, du blir blöt annars. Calle ta termobyxorna!


Calle går mot dörren utan termobyxor. Han sträcker upp händerna i luften i segergest.

RÖSTER från andra elever i korridoren hörs.



3. EXT. SKOLGÅRDEN - DAG
_____________________________________________________________
Calle, Alex, kompisar

Alla leker i snön utom Calle och Alex som står bredvid och tittar på. Till slut kan de inte låta bli att börja leka. När rasten är slut är Calle snöig på byxorna.
Röster från lekande barn hörs.

Under leken tjatar alla på  Calle om att ha termobyxor på sig.


PEDAGOGEN (O.S)
Se, nu är du ju alldeles blöt Calle.

CALLE
Skit i det.

ALEX
Det var osmart.



4. INT. HALLEN - DAG
_____________________________________________________________
Calle, Alex

Klassen ska gå till biblioteket där det enbart finns en stoppade möbler eller en matta att sitta på.

PEDAGOGEN (O.S)
Nej, nu måste du byta kläder. Har du extrakläder med dig?

CALLE
Nej.


PEDAGOGEN (O.S)
Då får du låna.

Calle skakar på huvudet.

PEDAGOGEN (O.S)
Jo, det måste du.


Klassen går till biblioteket men Calle och Alex är kvar. Pedagogen hämtar extrabyxor, men de enda som finns är egentligen för små.


PEDAGOGEN (O.S)
Det här var de enda jag hittade.
Du får faktiskt ta dem och så kommer du till biblioteket sedan.

Calle ser helt uppgiven ut.

CALLE
(Väser)
Okej då...

Calle är sur men tar kläderna och går för att byta.




5. INT.BIBLIOTEKET -DAG
_____________________________________________________________
Calle, klassen

Alla sitter och väntar på att Calle ska komma.
Calle kommer in i biblioteket, med för små byxor. Alla skrattar.
Calle sätter sig på mattan




6. INT. KORRIDOREN - DAG
_____________________________________________________________
Calle, Alex

Calle och Alex går i korridoren på väg tillbaka till klassrummet.


CALLE
Det skulle nog varit bättre om jag tog på mig mina termobyxor.


ALEX
Ja, det är skönt att ha sina egna kläder nu.












- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Filmprojekt

Filmprocess

Äntligen känns det som om jag är på god väg att bli klar med min film, en "dramadokumentär". Efter många små ändringar i manus är det klart nu.
Det började för ett tag sedan med att jag bestämt vad filmen skulle handla om. Då slog vädret om vilket gjorde att jag fick ändra lite utifrån de förutsättningar jag fick istället.

Jag hade ett färdigt manus som jag tänkte inte skulle bli så svårt att följa. Men så här i efterhand inser jag att Ella Lemhagen, som skrev i Granaths bok om manus, har rätt när hon säger att manusskrivandet pågår fram till inspelningsdagen. För min del pågick det till och med ända tills alla scener var inspelade och klara. Jag märkte att det var svårt att få alla "skådespelare " att säga exakt vad jag hade bestämt innan så jag fick ändra även några repliker i manuset.

Förutom de två huvudpersonerna är ca 20 barn inblandade i filmen och jag är förvånad över hur smidigt det gick med så många "statister" som inget hellre ville än att synas på filmen.
Jag behövde bara ta om ett par scener, då var en av dem ett misstag från min sida, jag vände iPaden mitt i en scen. Alltid lär man sig något, det går inte att vända ett filmklipp på ett enkelt sätt i iMowie, det bästa var att ta om scenen.
Det största problemet med att ta om scener var att "skådespelarna" hade svårt att agera och vara lika positiva som i de första. Jag hoppas ändå att det bara är jag som kommer märka detta i den färdiga filmen.

Nu återstår bara det sista, att göra filmen helt klar.

Nu ska jag snart publicera allt och funderar över vad och hur jag gjort.
När det gällde att skriva manus hade jag stor hjälp av Granaths bok, om  manusskrivande, i kapitelet " Från idé till färdigt manus". Det som inte funkade var att få texten där jag ville ha den  till exempel som att få replikerna mitt på sidan, (jag skrev direkt i blogpress).
När det gäller bildmanus var det lite krångligt att få bilderna på rätt ställe i förhållande till texten men det lyckades till slut.
Jag valde att enbart använda iMowie på grund av att jag tror det är smidigare att bara ha en app att arbeta med sedan när eleverna ska göra egna filmer, åtminstone i början. Jag blev lite sugen på att prova andra också efter att ha sett hur man kan göra med andra appar, men valde till slut enbart iMowie. Det blir ändå helt okej enligt min mening, och en bra början när man ska börja filma och redigera med unga elever.

Mina tankar i halvtid

Halva kursen har nu gått och jag har kommit en bit på väg i mina tankar om dokumentation, framförallt hur dokumentationen kan gå till om man inte enbart använder traditionell fotografering med kamera eller papper och penna.
Tidigare när jag har dokumenterat har det framför allt varit i spontana situationer som inte har varit tillräckligt genomtänkta innan. Efter att ha kommit mer in i vad pedagogisk dokumentation egentligen handlar om tänker jag numera  på vad syftet med dokumentationen ska vara, vad som är viktigt  och hur jag ska dokumentera. Jag gör det också mer medvetet med målet att förändra eller förbättra.
Att använda iPaden som verktyg vid dokumentationen underlättar, både när man observerar en situation och sedan när man ska reflektera och analysera. Det är enkelt och går snabbt att ta bra foton och filmer, dessutom blir ljudet bra. Att filma och sedan göra små projekt i iMovie är enkelt och går fort, vilket också är positivt. Att sedan kunna titta på det dokumenterade, till exempel på Smartboarden, tillsammans med elever och/eller kollegor är en fördel på grund av att alla kan se samtidigt och diskutera det man sett direkt.

Det närmaste jag kommit att arbeta med portfolioliknande metod är att jag sparar texter och sagor som eleverna skriver. Det blir många berättelser eftersom jag i läs-och skrivinlärningen undervisar utifrån Tragetonmetoden, som innebär att eleverna lär sig läsa genom att skriva mycket på datorn.
Om jag skulle börja använda porfolio som metod att planera och utvärdera för att se elevernas utveckling skulle jag starta inom ett område och då läs-och skrivinlärningen. Det är lätt att följa utvecklingen i skrivinlärningen och tillsammans prata om vad som är bra och vad som kan bli bättre. Det är också ett område där jag tror att även de yngre eleverna kan vara, och känna sig, delaktiga. För övrigt tror jag att portfoliometoden i stort kanske fungerar bättre med äldre elever som på ett annat sätt kan var delaktiga i portfolioarbetet med planering och utvärdering av sin utveckling. Min slutsats är att jag i dagsläget är nöjd med det "portfolioliknande" arbetet jag gör och det kommer nog ta tid innan jag utvidgar det.

När det gäller dokumentation med iPaden tycker jag som sagt att den är lätt att använda när det gäller bild och film. Det var värre med radioprogrammet, vilket jag tyckte var svårt att göra, men det beror nog på att jag kan för lite än så länge. Det är emellertid aldrig för sent att lära så jag kanske i framtiden kan tycka att det är lätt att arbeta med till exempel Garageband också.

iPaden använder jag förutom vid dokumentation även i undervisningen. Det finns många bra appar med huvudräkning, eleverna skriver sina första ord och de gör små teatrar. Att det finns olika sätt att lära in på anser jag vara en stor fördel och då är iPaden både ett roligt och lättanvänt verktyg.

Nu ser jag fram emot nästa halva av kursen och hoppas lära mig ännu mer om hur man kan använda media och IKT på olika sätt i undervisningen.

Portfolio

Mina funderingar runt portfolio


Jag har inte själv arbetat med portfolio, men mina barn samlade arbeten i mappar en period under sina mellan- och högstadieår.
När jag läste boken "Att arbeta med portfolio- teori, förhållningssätt och praktik" funderade jag på hur det egentligen fungerade då. Jag kom fram till att jag som förälder aldrig var riktigt delaktig i detta arbetet mer än att jag ibland fick se en mapp som innehöll en del alster som de gjort. Jag pratade med en av döttrarna om vad hon kom ihåg och hon upplevde samma sak som jag, att det var en mapp där hon samlat alster, mest bilduppgifter. Hon vissste egentligen inte vad meningen med portfolion hade varit.
Jag tänkte aldrig då på att meningen med portfolioarbetet var ett sätt att ge eleverna en lär- och utvärderingsstrategi vilket Ellmin och Ellmin (2003) menar att det ska vara. Detta tror jag beror på att det gick för fort för pedagogerna när alla skulle börja arbeta med portfolio. Det som hände menar jag var att istället för att bli ett hjälpmedel för att följa elevernas kunskapsutveckling blev det enbart en samlarmapp, vilket enligt Ellmin och Ellmin (2003) är en risk att det blir om pedagogerna inte får de rätta förutsättningarna för att starta med ett nytt arbetssätt. De menar också att det tar tid, och måste få ta tid att starta något nytt, vilket inte alltid ges/eller tas.
När arbete med portfolio startades på mina barns skolor är jag tveksam till att alla pedagoger var riktigt med "på tåget", och hade fått gå igenom alla de faser som Ellmin och Ellmin menar är viktiga, tillexempel:

• förberedelse - vad innebär "det nya", hur kan det kopplas ihop med "det gamla"?
• accepterandet - tror jag på detta sättet att arbeta, vad finns det för möjligheter eller beränsningar?
• tillämpandet - framförallt HUR ska det genomföras? 
• spridningsfasen - att dela med sig och reflektera runt erfarenheter, få tid till fortbildning

Det närmaste jag själv kommer "porfolioarbete" idag är att jag samlar elevernas sagor/berättelser i en pärm som de ska få när de slutar åk 3. När vi läser och pratar om det de skriver pratar vi alltid om vad de kan göra för att det de skriver ska bli bättre. Det blir väldigt tydligt hur de utvecklas och man kan se från gång till gång hur utvecklingen går framåt, till exempel när en elev i åk 1 fick rådet att skriva stor bokstav i början av alla namn.

Med stor bokstav i namnen

Utan stor bokstav i namnen

Om man aldrig  har arbetat med portfolio men tänker börja göra det tror jag det bra att starta inom ett begränsat område, vilket Ellmin och Ellmin också menar. Detta gälller åtminstone för de lägre åldrarna. Det är då lättare att fullfölja och slippa få enbart en samlarmapp. Att utgå från något man redan gör kan vara en bra start, och då menar jag att läs- och skrivinlärningen är ett bra område att börja med. Det är lätt att se utvecklingen, särskilt vid skrivinlärningen, och med hjälp av iPaden skulle man kunna dokumentera det skrivna genom att fotografera och lätt få det överskådligt med exempelvis pages.Tillsammans med eleverna är det lätt att läsa igenom alla texter de gjort på ett smidigt sätt, utan en massa papper, och prata om vad som kan förbättras.
Att variera sätten att dokumentera på gör enligt Ellmin och Ellmin dokumentationen mer levande och ju mer jag använder iPad och annan media desto mer övertygad blir jag också av hur bra det är att dokumentera med olika mediala verktyg, speciellt iPaden. Den är lätt att använda, både vid dokumentationen och sedan när man ska redovisa eller reflektera kring något.
Att tidigt börja ställa frågor till eleverna om hur de tycker det de gjort har blivit och vad de vill lära sig mer av/om tror jag är viktigt och det underlättas om man har något konkret att prata om, som en samling texter eller dylikt. Då blir eleverna delaktiga i sin utveckling, och ofta tycker jag de är mer medvetna om vad de ska tänka på i fortsättningen.



Litteratur:
Ellmin, R. & Ellmin, B. (2003). Att arbeta med porfolio-teori, förhållningssätt och praktik. Stockholm. Författarna och Förlagshuset Gothia AB.

Radioprogram

Min läranderesa

Nu har jag precis avslutat uppgiften som handlade om att göra ett radioprogram i garageband, villet inte var helt enkelt för mig. Allt krånglade i början, men egentligen berodde det nog på att jag inte kunde tillräckligt mycket. Det blev ett kort program till slut och nu gäller det bara att få det till bloggen.
Om man tänker på vad jag kunde när kursen startade är det ändå mycket, jag hade aldrig sett en padda innan kursstarten t.ex.

Att läsa litteraturen har fått mig att tänka till om vad och hur det är vi egentligen dokumenterar och gjort mig medveten om vikten av att veta vilket syfte dokumentationen ska ha. Innan var dokumentationen oftast oplanerad vilket ledde till att den på något sätt rann ut i sanden. Nu tänker jag istället till om vad och varför jag ska dokumentare.

Jag hamnade i en grupp som verkligen ger mig det stöd jag behöver och jag får mycket hjälp och stöd av dem när vi träffas.

Paddan har öppnat en ny värld för mig, jag filmar mycket mer än tidigare och allt man dokumentarat är mycket enklare att visa för eleverna. Förutom som dokumentationsverktyg använder jag och eleverna den i undervisningen, tex. med matematikappar och skrivtavlor. Genom att använda den istället för andra "tråkiga verktyg" gör att en del uppgifter blir roligare och går snabbare.
Ju oftare och mer jag/vi använder den desto mer upptäcker jag vilket bra vektyg det är.

Pedagogisk dokumentation - Vad, hur och varför?

Enligt Skolverkets nya läroplan 2011 ska skolans verksamhet utvecklas för att svara mot de nationella målen. "Detta kräver att verksamheten ständigt prövas, resultaten följs upp och utvärderas och att nya metoder prövas och utvecklas." (Skolverket s. 11)
I detta arbete kan dokumentation vara ett stöd.


Vad är dokumentation?
I den nya läroplanen (Skolverket 2011) står det att "läraren ska samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling".
Genom att dokumentera synliggör vi i vårt arbetslag vad som händer och hur eleverna utvecklas. Det vi inte kommit så långt med är reflekterandet. Enligt min mening beror det mycket på att vi inte har den tid, eller tar oss den tiden, som behövs för att hinna med detta. Tidsbrist är även något som Wehner-Godée (2010) tar upp som ett hinder vid observationer och dokumentation.
Vi dokumenterar framförallt elevernas kunskaper och framtida mål, men vi dokumenterar också aktiviteter, både utomhus och inomhus, till exempel i skolskogen och på utflykter. Ofta blir detta i spontana situationer som inte är så välplanerade. Wehner-Godée (2010) menar att man inför dokumentation bör ha ett bestämt fokus, och inte bara samla på sig material. Det jag inser är att vårt arbetslag behöver bli bättre på att planera dokumentation, eftersom den "blir pedagogisk först när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang" (Wehner-Godée 2010).
Att skriva ner vad,hur och varför man tänker göra på ett visst sätt är enligt Lenz Taguchi  (1997) något man bör göra för att inte riskera att glömma varför man valde att göra just så. Vi gör det när vi planerar våra LPP (lokal pedagogisk planering) men vi behöver bli bättre på att göra det i alla situationer.

Hur dokumenterar vi?
Vi dokumenterar genom att skriva ner vad som hänt, oftast på dator, eller med kamera. Foton lägger vi  in i en fotoram som finns synlig för alla som besöker skolan. Det gör att föräldrar kan se vad vi har gjort och de kan bli mer delaktiga i vad som händer på skolan.
Media för övrigt, som film och IT har vi inte använt så mycket hittills, men jag hoppas att vi i framtiden kommer använda oss mer av det. Lenz Taguchi (1997) menar att det är viktigt att alla strävar i samma riktning för att få förändring, vilket jag  inte anser alltid är självklart för alla i ett arbetslag. Om vi i vårt arbetslag ska börja använda även media och IT mer i klassrummet och vid dokumentation krävs en förändring av vårt arbetssätt, och då är, som Lenz Taguchi menar, pedagogisk dokumentation ett bra verktyg för att successivt förändra. Man måste bara veta vad man vill och vara medveten om att det tar tid innan man når en förändring. Att dokumentera och sedan reflektera tillsammans gör att dokumentationen blir mindre subjektiv och man får fler infallsvinklar, som då kan bli ett stöd för att komma vidare i förändringsarbetet.

Varför dokumentation?
Genom dokumentation blir det vi gör synligt för oss själva, eleverna och föräldrarna. Genom synliggörandet blir det lättare att föra en dialog med andra (Lenz Taguchi 1997) och då anser jag att bilder/filmer är lättare att kommunicera runt än en skriven text. Om föräldrarna är mer delaktiga i en dialog underlättas samarbetet med dem, och samarbete med hemmen ska vi ha enligt Skolverket 2011.
När det gäller att återkoppla tillsammans med eleverna, vilket Lenz Taguchi skriver mycket om, anser jag att bilder är överlägsna text. Det är lättare att komma ihåg med hjälp av en bild, som när vi hade besök från jägarförbundet.

Att synliggöra händelser eller aktiviteter kan också leda till att elevernas nyfikenhet väcks (Lenz Taguchi, 1997) och de uppmuntras att ta reda på mer om det de upplevt. Det är lättare att utvärdera och planera vidare tillsammans med eleverna, vilket Skolverket (2011) menar att vi ska göra, om man har dokumenterade aktiviteter/situationer.
Dokumentation ger också eleverna möjlighet till kommunikation vilket gör att det skapas en gemensam mening/innebörd i det man håller på med, (Lenz Taguchi, 1997).
När vi dokumenterar har vi också tillfälle att upptäcka eget och elevernas lärande (Wehner-Godée 2010), och bli medvetna om var vi befinner oss i nuläget, vilket gör det lättare att följa sin egen och elevernas lärprocess (Lenz Taguchi, 1997).
Utgår man från frågan var står jag/vi nu och vad är målet blir det också lättare att utvärdera på ett bra sätt. Dokumentation är då bra som underlag för reflektioner i arbetet med att gå vidare (Lenz Taguchi).
Att även dokumentera sig själv och sitt arbetssätt minskar risken för att det bara blir tomma ord som inte leder någonstans enligt Wehner-Godée (2010).

Sammanfattning
Efter att ha läst litteraturen och funderat har jag insett att vi måste bli bättre på att planera vår dokumentation samt observera och dokumentera oss själva i vårt arbete. Då först blir det synligt vad och hur vi gör nu. Genom att sedan tillsammans reflektera utifrån dokumentationen kommer det förhoppningsvis bli lättare att komma vidare och få en förändring.
För att få en förändring krävs det också att vi vågar släppa det gamla, vågar ta den tid som behövs (även om något annat får stå tillbaka) och vågar lyssna på andras åsikter. Vi måste också våga förändra miljön vid behov.




Litteratur:
Lenz Taguchi, H. (1997).Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm. Stockholms universitets förlag.
Wehner-Godée, C. (2010). Att fånga lärandet. Stockholm. Liber AB,
Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklssen och fritidshemmet.

Location:Processdokument