Vad är reflektion för mig idag? Det pratas alltid om att vi pedagoger ska ha tid för reflektion någon tid på dagen men vad är det vi ska göra då?
För mig innebär reflektion att man utgår från en situation, något som hänt eller ett sätt att arbeta på. Utifrån det frågar man sig varför man gjorde på ett visst sätt, hur det blev/fungerade, varför det blev bra eller dåligt och om något borde förändras och i så fall hur.
Det bästa är om man har någon/några att bolla med, reflektera tillsammans med, för att få nya infallsvinklar och idéer. Att våga släppa "sitt" tänk och lyssna på andras tankar är viktigt, även om man ändå kanske hamnar där man började i slutändan. Huvudsaken är att man vågat prövat andra tankar, det kan ju vara det nya som känns mest rätt också. Alla ser och uppfattar saker på olika sätt och det är alltid bra att få nya perspektiv.
På sidan 127 nämns detta "tänk inte som du brukar, tänk om och visa hänsyn genom att blicka hän mot något annat och oväntat och se och tänk via detta." När man gör det har man möjlighet att gå vidare i sin egen utveckling.
Ska bli spännande att se om min uppfattning ändrats när jag läst ut boken.
måndag 6 juni 2011
Jag
Jag heter Katarina Nygren och bor i Kållered. Jag är gift och har tre utflugna barn som studerar på olika håll, två i Sverige och ett i Danmark.
Jag utbildade mig till förskollärare i början av 80-talet men hann bara jobba ett par år innan jag fick mitt första barn. Var sedan hemma och arbetade som dagbarnvårdare när mina barn växte upp.
Under de åren hade jag flera barn som var i behov av särskilt stöd och insåg att det var framför allt de barnen jag ville arbeta med.
Jag sökte mig till en särskoleklass med autistiska barn i Öjersjö där jag jobbade i ett år. Sedan fick jag tjänst på Valåsskolan i Lindome, i en liten specialklass med 5 normalbegåvade, men autistiska elever.
Under dessa år gick jag också SÄL-utbildningen och blev lärare, med inriktning matematik och svenska.
När eleverna slutade på lågstadiet efter 4 år blev jag kvar som resurs i en "vanlig" klass.
Det året jobbade jag mycket med fyra pojkar som inte riktigt hängde med i klassens takt.
Sedan var det äntligen dags för egen klass, men med semestertjänst som innebar att jag också jobbade på fritids. Det var tre tuffa år eftersom jag aldrig kände mig riktigt tillfreds med något. Tiden räckte helt enkelt inte till att planera lektioner på ett tillfredsställande sätt och vara delaktig till 100 procent på fritids.
Under den här tiden läste jag också under en termin en specialpedagogisk kurs i matematik.
Det senaste året har jag haft delat ansvar för en klass, åk 1-3, och i höstas läste jag en kurs inom autismspektrat.
Häromdagen skrev jag på ett nytt anställningsavtal som ger mig ferietjänst, så från och med nu kan jag helt och hållet engagera mig i att vara klasslärare, vilket jag ser fram emot.
Det som är viktigt för mig är att vara lyhörd och se alla elevers behov och utgå från det när
jag planerar undervisningen. Alla är olika och måste bemötas utifrån sina förutsättningar och
få den anpassning som krävs för att de som enskilda individer ska utvecklas.
Att det finns olikheter i en klass ser jag som något positivt, alla lär sig av andra hela tiden och framförallt lär man sig att alla har någon styrka.
Detta gör att jag hela tiden försöker anpassa miljön och använda olika sätt att lära ut. Jag
är öppen för alla nya ideer och hoppade till exempel på Tragetonmetoden när den dök upp för
några år sedan. Även om den inte passar för alla så tror jag att möjligheten att få arbeta på det sättet är viktigt.
Huvudsaken för mig är att använda olika metoder i inlärningssituationer beroende på vad de enskilda eleverna behöver för sin utveckling utifrån sina förutsättningar och de olika lärstilar som finns.
Privat gillar jag att resa. Våra barn inspirerade oss efter att de rest ett par år alla tre innan de började sina studier. Det ledde till att vi de sista fyra åren har vi tillbringat ca 4 veckor per år som backpackers i Sydostasien och rest utan några bestämda mål. Vi har tagit dagarna som de kommit och åkt till ställen vi känt för. Vi har rest runt i Thailand, Vietnam och Kambodja och i sommar väntar Borneo och Malaysia vilket jag ser fram emot med spänning, särskilt Borneo.
Jag utbildade mig till förskollärare i början av 80-talet men hann bara jobba ett par år innan jag fick mitt första barn. Var sedan hemma och arbetade som dagbarnvårdare när mina barn växte upp.
Under de åren hade jag flera barn som var i behov av särskilt stöd och insåg att det var framför allt de barnen jag ville arbeta med.
Jag sökte mig till en särskoleklass med autistiska barn i Öjersjö där jag jobbade i ett år. Sedan fick jag tjänst på Valåsskolan i Lindome, i en liten specialklass med 5 normalbegåvade, men autistiska elever.
Under dessa år gick jag också SÄL-utbildningen och blev lärare, med inriktning matematik och svenska.
När eleverna slutade på lågstadiet efter 4 år blev jag kvar som resurs i en "vanlig" klass.
Det året jobbade jag mycket med fyra pojkar som inte riktigt hängde med i klassens takt.
Sedan var det äntligen dags för egen klass, men med semestertjänst som innebar att jag också jobbade på fritids. Det var tre tuffa år eftersom jag aldrig kände mig riktigt tillfreds med något. Tiden räckte helt enkelt inte till att planera lektioner på ett tillfredsställande sätt och vara delaktig till 100 procent på fritids.
Under den här tiden läste jag också under en termin en specialpedagogisk kurs i matematik.
Det senaste året har jag haft delat ansvar för en klass, åk 1-3, och i höstas läste jag en kurs inom autismspektrat.
Häromdagen skrev jag på ett nytt anställningsavtal som ger mig ferietjänst, så från och med nu kan jag helt och hållet engagera mig i att vara klasslärare, vilket jag ser fram emot.
Det som är viktigt för mig är att vara lyhörd och se alla elevers behov och utgå från det när
jag planerar undervisningen. Alla är olika och måste bemötas utifrån sina förutsättningar och
få den anpassning som krävs för att de som enskilda individer ska utvecklas.
Att det finns olikheter i en klass ser jag som något positivt, alla lär sig av andra hela tiden och framförallt lär man sig att alla har någon styrka.
Detta gör att jag hela tiden försöker anpassa miljön och använda olika sätt att lära ut. Jag
är öppen för alla nya ideer och hoppade till exempel på Tragetonmetoden när den dök upp för
några år sedan. Även om den inte passar för alla så tror jag att möjligheten att få arbeta på det sättet är viktigt.
Huvudsaken för mig är att använda olika metoder i inlärningssituationer beroende på vad de enskilda eleverna behöver för sin utveckling utifrån sina förutsättningar och de olika lärstilar som finns.
Privat gillar jag att resa. Våra barn inspirerade oss efter att de rest ett par år alla tre innan de började sina studier. Det ledde till att vi de sista fyra åren har vi tillbringat ca 4 veckor per år som backpackers i Sydostasien och rest utan några bestämda mål. Vi har tagit dagarna som de kommit och åkt till ställen vi känt för. Vi har rest runt i Thailand, Vietnam och Kambodja och i sommar väntar Borneo och Malaysia vilket jag ser fram emot med spänning, särskilt Borneo.
söndag 5 juni 2011
Första gången
Ny kurs igen!
Starten idag verkar lovande och jag ser fram emot ett år av nya kunskaper som jag väntar mig få nytta av i mitt arbete.
Det här var vad jag trodde om mig själv när vi kom, men jag känner redan att jag överskattade mig i en del saker, till exempel hur jag använder pedagogisk dokumentation idag. Ska bli spännande att se vad jag tycker om ett år.
Redan från början blev det "fel" i mitt sätt att tänka! När vi skulle lära oss hur ipaden fungerade började jag anteckna och var glad över att jag hittade den appendix. Snabbt insåg jag att Magnus tog kort och filmade, vilket naturligtvis var bättre. Det är ju därför vi är här, för att förenkla och förtydliga den pedagogiska dokumentationen!
Sättet vi lärde oss på passade mig perfekt, att själv få leka mig fram till förståelse med hjälp av mina gruppkompisars stöd när det var någotjag inte förstod.
Pedagogisk dokumentation kommer att underlätta både för lärare och elever när alla väl vant sig vid sättet att arbeta, och när/om det finns tillräckligt med IKT-utrustning på skolorna. Det är lättare att synliggöra för alla med dokumentation på detta sätt.
Pedagogisk dokumentation har hittills för mig varit att observera och dokumentera/skriva för att se hur man ska gå vidare för att utvecklingen ska gå framåt för varje elev.
Starten idag verkar lovande och jag ser fram emot ett år av nya kunskaper som jag väntar mig få nytta av i mitt arbete.
Det här var vad jag trodde om mig själv när vi kom, men jag känner redan att jag överskattade mig i en del saker, till exempel hur jag använder pedagogisk dokumentation idag. Ska bli spännande att se vad jag tycker om ett år.
Redan från början blev det "fel" i mitt sätt att tänka! När vi skulle lära oss hur ipaden fungerade började jag anteckna och var glad över att jag hittade den appendix. Snabbt insåg jag att Magnus tog kort och filmade, vilket naturligtvis var bättre. Det är ju därför vi är här, för att förenkla och förtydliga den pedagogiska dokumentationen!
Sättet vi lärde oss på passade mig perfekt, att själv få leka mig fram till förståelse med hjälp av mina gruppkompisars stöd när det var någotjag inte förstod.
Pedagogisk dokumentation kommer att underlätta både för lärare och elever när alla väl vant sig vid sättet att arbeta, och när/om det finns tillräckligt med IKT-utrustning på skolorna. Det är lättare att synliggöra för alla med dokumentation på detta sätt.
Pedagogisk dokumentation har hittills för mig varit att observera och dokumentera/skriva för att se hur man ska gå vidare för att utvecklingen ska gå framåt för varje elev.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)