Jag

Jag heter Katarina Nygren och bor i Kållered. Jag är gift och har tre utflugna barn som studerar på olika håll, två i Sverige och ett i Danmark.

Jag utbildade mig till förskollärare i början av 80-talet men hann bara jobba ett par år innan jag fick mitt första barn. Var sedan hemma och arbetade som dagbarnvårdare när mina barn växte upp.
Under de åren hade jag flera barn som var i behov av särskilt stöd och insåg att det var framför allt de barnen jag  ville arbeta med.

Jag sökte mig till en särskoleklass med autistiska barn i Öjersjö där jag jobbade i ett år. Sedan fick jag tjänst på Valåsskolan i Lindome, i en liten specialklass med 5 normalbegåvade, men autistiska elever.
Under dessa år gick jag också SÄL-utbildningen och blev lärare, med inriktning matematik och svenska.

När eleverna slutade på lågstadiet efter 4 år blev jag kvar som resurs i en "vanlig" klass.
Det året jobbade jag mycket med fyra pojkar som inte riktigt hängde med i klassens takt.

Sedan var det äntligen  dags för egen klass, men med semestertjänst som innebar att jag också jobbade på fritids. Det var tre tuffa år eftersom jag aldrig kände mig riktigt tillfreds med något. Tiden räckte helt enkelt inte till att planera lektioner på ett tillfredsställande sätt och vara delaktig till 100 procent på fritids.
Under den här tiden läste jag också under en termin en specialpedagogisk kurs i matematik.

Det senaste året har jag haft delat ansvar för en klass, åk 1-3, och i höstas läste jag en kurs inom autismspektrat.
Häromdagen skrev jag på ett nytt anställningsavtal som ger mig ferietjänst, så från och med nu kan jag helt och hållet engagera mig i att vara klasslärare, vilket jag ser fram emot.

Det som är viktigt för mig är att vara lyhörd och se alla elevers behov och utgå från det när
jag planerar undervisningen. Alla är olika och måste bemötas utifrån sina förutsättningar och
få den anpassning som krävs för att de som enskilda individer ska utvecklas.
Att det finns olikheter i en klass ser jag som något positivt, alla lär sig av andra hela tiden och framförallt lär man sig att alla har någon styrka.
Detta gör att jag hela tiden försöker anpassa miljön och använda olika sätt att lära ut. Jag
är öppen för alla nya ideer och hoppade till exempel på Tragetonmetoden när den dök upp för
några år sedan. Även om den inte passar för alla så tror jag att möjligheten att få arbeta på det sättet är viktigt.
Huvudsaken för mig är att använda olika metoder i inlärningssituationer beroende på vad de enskilda eleverna behöver för sin utveckling utifrån sina förutsättningar och de olika lärstilar som finns.

Privat gillar jag att resa. Våra barn inspirerade oss efter att de rest ett par år alla tre innan de började sina studier. Det ledde till att vi  de sista fyra åren har vi tillbringat ca 4 veckor per år som backpackers i Sydostasien och rest utan några bestämda mål. Vi har tagit dagarna som de kommit och åkt till ställen vi känt för. Vi har rest runt i Thailand, Vietnam och Kambodja och i sommar väntar Borneo och Malaysia vilket jag ser fram emot med spänning, särskilt Borneo.