söndag 4 september 2011

Pedagogisk dokumentation - Vad, hur och varför?

Enligt Skolverkets nya läroplan 2011 ska skolans verksamhet utvecklas för att svara mot de nationella målen. "Detta kräver att verksamheten ständigt prövas, resultaten följs upp och utvärderas och att nya metoder prövas och utvecklas." (Skolverket s. 11)
I detta arbete kan dokumentation vara ett stöd.


Vad är dokumentation?
I den nya läroplanen (Skolverket 2011) står det att "läraren ska samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling".
Genom att dokumentera synliggör vi i vårt arbetslag vad som händer och hur eleverna utvecklas. Det vi inte kommit så långt med är reflekterandet. Enligt min mening beror det mycket på att vi inte har den tid, eller tar oss den tiden, som behövs för att hinna med detta. Tidsbrist är även något som Wehner-Godée (2010) tar upp som ett hinder vid observationer och dokumentation.
Vi dokumenterar framförallt elevernas kunskaper och framtida mål, men vi dokumenterar också aktiviteter, både utomhus och inomhus, till exempel i skolskogen och på utflykter. Ofta blir detta i spontana situationer som inte är så välplanerade. Wehner-Godée (2010) menar att man inför dokumentation bör ha ett bestämt fokus, och inte bara samla på sig material. Det jag inser är att vårt arbetslag behöver bli bättre på att planera dokumentation, eftersom den "blir pedagogisk först när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang" (Wehner-Godée 2010).
Att skriva ner vad,hur och varför man tänker göra på ett visst sätt är enligt Lenz Taguchi  (1997) något man bör göra för att inte riskera att glömma varför man valde att göra just så. Vi gör det när vi planerar våra LPP (lokal pedagogisk planering) men vi behöver bli bättre på att göra det i alla situationer.

Hur dokumenterar vi?
Vi dokumenterar genom att skriva ner vad som hänt, oftast på dator, eller med kamera. Foton lägger vi  in i en fotoram som finns synlig för alla som besöker skolan. Det gör att föräldrar kan se vad vi har gjort och de kan bli mer delaktiga i vad som händer på skolan.
Media för övrigt, som film och IT har vi inte använt så mycket hittills, men jag hoppas att vi i framtiden kommer använda oss mer av det. Lenz Taguchi (1997) menar att det är viktigt att alla strävar i samma riktning för att få förändring, vilket jag  inte anser alltid är självklart för alla i ett arbetslag. Om vi i vårt arbetslag ska börja använda även media och IT mer i klassrummet och vid dokumentation krävs en förändring av vårt arbetssätt, och då är, som Lenz Taguchi menar, pedagogisk dokumentation ett bra verktyg för att successivt förändra. Man måste bara veta vad man vill och vara medveten om att det tar tid innan man når en förändring. Att dokumentera och sedan reflektera tillsammans gör att dokumentationen blir mindre subjektiv och man får fler infallsvinklar, som då kan bli ett stöd för att komma vidare i förändringsarbetet.

Varför dokumentation?
Genom dokumentation blir det vi gör synligt för oss själva, eleverna och föräldrarna. Genom synliggörandet blir det lättare att föra en dialog med andra (Lenz Taguchi 1997) och då anser jag att bilder/filmer är lättare att kommunicera runt än en skriven text. Om föräldrarna är mer delaktiga i en dialog underlättas samarbetet med dem, och samarbete med hemmen ska vi ha enligt Skolverket 2011.
När det gäller att återkoppla tillsammans med eleverna, vilket Lenz Taguchi skriver mycket om, anser jag att bilder är överlägsna text. Det är lättare att komma ihåg med hjälp av en bild, som när vi hade besök från jägarförbundet.













Att synliggöra händelser eller aktiviteter kan också leda till att elevernas nyfikenhet väcks (Lenz Taguchi, 1997) och de uppmuntras att ta reda på mer om det de upplevt. Det är lättare att utvärdera och planera vidare tillsammans med eleverna, vilket Skolverket (2011) menar att vi ska göra, om man har dokumenterade aktiviteter/situationer.
Dokumentation ger också eleverna möjlighet till kommunikation vilket gör att det skapas en gemensam mening/innebörd i det man håller på med, (Lenz Taguchi, 1997).
När vi dokumenterar har vi också tillfälle att upptäcka eget och elevernas lärande (Wehner-Godée 2010), och bli medvetna om var vi befinner oss i nuläget, vilket gör det lättare att följa sin egen och elevernas lärprocess (Lenz Taguchi, 1997).
Utgår man från frågan var står jag/vi nu och vad är målet blir det också lättare att utvärdera på ett bra sätt. Dokumentation är då bra som underlag för reflektioner i arbetet med att gå vidare (Lenz Taguchi).
Att även dokumentera sig själv och sitt arbetssätt minskar risken för att det bara blir tomma ord som inte leder någonstans enligt Wehner-Godée (2010).

Sammanfattning
Efter att ha läst litteraturen och funderat har jag insett att vi måste bli bättre på att planera vår dokumentation samt observera och dokumentera oss själva i vårt arbete. Då först blir det synligt vad och hur vi gör nu. Genom att sedan tillsammans reflektera utifrån dokumentationen kommer det förhoppningsvis bli lättare att komma vidare och få en förändring.
För att få en förändring krävs det också att vi vågar släppa det gamla, vågar ta den tid som behövs (även om något annat får stå tillbaka) och vågar lyssna på andras åsikter. Vi måste också våga förändra miljön vid behov.




Litteratur:
Lenz Taguchi, H. (1997).Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm. Stockholms universitets förlag.
Wehner-Godée, C. (2010). Att fånga lärandet. Stockholm. Liber AB,
Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklssen och fritidshemmet.










6 kommentarer:

Anna sa...

Jag känner igen det du skriver om att det saknas reflektion. Vi pratar mycket om det i vårt arbetslag och försöker avsätta tid men inte lyckats särskilt bra. När vi sitter och utgår från de didaktiska frågorna och vårt förhållningssätt som vi gjorde sist på studiedagen så kändes det som vi fick syn på våra olika synvinklar och hur vi tänker. Mer reflektion!! Kan bild/filmdokumentation underlätta för reflektion i arbetslaget?

Hur dokumenterar ni er själva Katarina? Jag känner att jag tycker det är mycket svårt.

Mycket tankar sätts igång när jag läser din blogg. Tack!

Katarina sa...

Tyvärr är vi dåliga på att dokumentera oss själva även om vi ofta pratar om att vi borde göra det. Men som vanligt vet vi inte var vi ska ta tiden ifrån. Det finns så många "måsten" som ska hinnas med, men egentligen gäller det väl bara att prioritera om.
Jag tror nog att bild/film skulle kunna underlätta, men ingen hos oss har kommit dit än. Det tar ett tag innan man (i alla fall jag) kan komma så långt att det är lika naturligt att använda film, bild och teknik lika naturligt som papper och penna. Förhoppningsvis kommer vi dit någon gång, helst inom en snar framtid. Det underlättar ju också om alla
jobbar åt samma håll, vilket inte alltid är helt naturligt,
tyvärr.
Tidsbrist är nog ändå det största hindret just nu.

Unknown sa...

Du varvar dina tankar och erfarenheter med teori. Det går lätt att se vad som är dina tankar och litteraturens. Du tydliggör huvuddragen i pedagogisk dokumentation och kopplar dem till din praktik. Artikeln är kortfattad och har ett tydligt fokus och en röd tråd. Dina bilder lättar upp texten och tillför en till dimension. Bra jobbat! /Kristofer

Anonym sa...

Jag tror precis som du vad gäller vikten av att planera dokumentationen. Är man väl medveten om syftet med det man gör tenderar resultatet alltid att bli bättre.

Du skriver även om tidsbristen, och frågan är hur man kan lösa detta inom verksamheten? Om vi skall kunna utveckla verksamheten behöver vi få tid att såväl dokumentera som att analysera det vi dokumenterat. Hur kan man då frigöra denna tid?

Katarina sa...

Idag har gjort precis det man inte ska, dokumenterat med film och foton utan att det var speciellt genomtänkt, underr en av våra skolskogsdagar. Men något kan jag nog använda till ändå antar jag. Jag får fumdera ut något.
Tidsbristen ja...
Försökte kommentera ditt inlägg igår men kunde inte, du får lära mig hur jag ska göra:)
Du skriver om vikten av att reflektera tillsammans och jag har funderat en del på om vi inte ska försöka få med eleverna i detta också, utifrån det vi dokumenterar. De har oftast en annan syn på saker och hur vi är och bör vara än vi vuxna,vilket ju vi försökte få fram det i vår lilla film på sista träffen. Det värsta är att det tar ännu mer tid då, men man kan väl alltid ha visioner. Dygnet behöver fler timmar, helt klart.

Anonym sa...

Om man gör det tillsammans med eleverna så kan man ju avsätta tid eftersom man säkerligen uppfyller många delar från läroplaner & kursplaner.

Att ta med eleverna, ett mycket bra förslag!

/Magnus