Enligt LGR 11 ska skolan ansvara för att varje elev "kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande." Dessutom är det lärarens ansvar att "svara för att eleverrna får pröva olika arbetssätt och arbetsformer." Även lärarnas yrkesetiska råd menar att "lärare bör använda den teknik som kan underlätta arbetet, förbättra undervisningen och utveckla kommunikationen med föräldrar och elever.
Vi använder iPad och dator både i syftet att söka information och som skrivverktyg. Eleverna är vana vid dessa som skrivverktyg men lär sig mer och mer om dem som sökverktyg. Internet överhuvudtaget handlar mycket om läsning enligt Olle Findahl (Lärarnas nyheter 2010-05-25). Han menar att barnen lär sig känna igen och skriva bokstäver vilket kan ge positiva effekter på läsförmågan.
Ju mer vi använder media i skolan desto mer inser jag hur mycket eleverna kan och vet om detta. När det gäller pedagogiska program får de ofta lära mig hur de ska arbetas med och hur man kan hitta dem. Det som är viktigt är att vi vuxna, både i skolan och hemma är med och styr vad eleverna använder för program. Det får inte bara bli en sysselsättning utan syfte i skolan, och hemma är det viktigt att inte "fel" saiter används. Statistiken visar (Statens medieråd) att 97% av föräldrarna pratar med sina barn om vad de ser på när det gäller film och TV, vilket är positivt. Föräldrar anser också att TV har en positiv effekt på deras barn eftersom de lär sig saker. Även datorn och TV-spel har positiv inverkan på barnen som stimuleras och tränar fantasin anser föräldrarna.
Varje gång vi ska se på film i undervisningssyfte har de flesta redan sett dem i upplysande barnprogram på TV. Ofta ser de dessutom programmen i datorn. Det är inte så konstigt eftersom det enligt rapporten "Småungar och medier" är 1/3 av barn i åldern 5 till 9 år som ser på TV via datorn.
Beate Wickbom, webbstrateg/föreläsare, menade i Aktuellt att förståelsen mellan människor och omvärlden ökar, de sociala nätverken för individen breddas och för en del människor ökar möjligheten att träffa och umgås med andra än den närmaste kretsen med hjälp av sociala medier. Detta anser jag kan kopplas till LGR11 som säger att varje elev ska kunna "samspela i möten med andra människor utifrån kunskap om likheter och olikheter i livsvillkor, kultur, språk, religion och historia."
Genom användandet av media ökar möjligheten för alla människor, även i fattiga länder där det dessutom är vanligt att många har tillgång till sociala media via datorer eller mobiler, att få kunskap om den övriga världen (Beate Wickbom).
På så sätt kan man lära i nuet istället för att enbart läsa sig till kunskap.
Referenser:
Skolverket, LGR 11 (2011). Edita, Västerås.
Statens medieråd (2010). Småungar och medier. Stockholm
Statens medieråd, Lärarnas yrkesetiska råd (2012-03-12). Råd om lärare och sociala medier.
Findahl, Olle (2010-05-25). Lärarnas nyheter.
Wickbom, Beate (2012-03-28). Aktuellt.
Visar inlägg med etikett Litteratur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Litteratur. Visa alla inlägg
onsdag 11 april 2012
tisdag 22 november 2011
Portfolio
Mina funderingar runt portfolio
Jag har inte själv arbetat med portfolio, men mina barn samlade arbeten i mappar en period under sina mellan- och högstadieår.
När jag läste boken "Att arbeta med portfolio- teori, förhållningssätt och praktik" funderade jag på hur det egentligen fungerade då. Jag kom fram till att jag som förälder aldrig var riktigt delaktig i detta arbetet mer än att jag ibland fick se en mapp som innehöll en del alster som de gjort. Jag pratade med en av döttrarna om vad hon kom ihåg och hon upplevde samma sak som jag, att det var en mapp där hon samlat alster, mest bilduppgifter. Hon vissste egentligen inte vad meningen med portfolion hade varit.
Jag tänkte aldrig då på att meningen med portfolioarbetet var ett sätt att ge eleverna en lär- och utvärderingsstrategi vilket Ellmin och Ellmin (2003) menar att det ska vara. Detta tror jag beror på att det gick för fort för pedagogerna när alla skulle börja arbeta med portfolio. Det som hände menar jag var att istället för att bli ett hjälpmedel för att följa elevernas kunskapsutveckling blev det enbart en samlarmapp, vilket enligt Ellmin och Ellmin (2003) är en risk att det blir om pedagogerna inte får de rätta förutsättningarna för att starta med ett nytt arbetssätt. De menar också att det tar tid, och måste få ta tid att starta något nytt, vilket inte alltid ges/eller tas.
När arbete med portfolio startades på mina barns skolor är jag tveksam till att alla pedagoger var riktigt med "på tåget", och hade fått gå igenom alla de faser som Ellmin och Ellmin menar är viktiga, tillexempel:
Om man aldrig har arbetat med portfolio men tänker börja göra det tror jag det bra att starta inom ett begränsat område, vilket Ellmin och Ellmin också menar. Detta gälller åtminstone för de lägre åldrarna. Det är då lättare att fullfölja och slippa få enbart en samlarmapp. Att utgå från något man redan gör kan vara en bra start, och då menar jag att läs- och skrivinlärningen är ett bra område att börja med. Det är lätt att se utvecklingen, särskilt vid skrivinlärningen, och med hjälp av iPaden skulle man kunna dokumentera det skrivna genom att fotografera och lätt få det överskådligt med exempelvis pages.Tillsammans med eleverna är det lätt att läsa igenom alla texter de gjort på ett smidigt sätt, utan en massa papper, och prata om vad som kan förbättras.
Att variera sätten att dokumentera på gör enligt Ellmin och Ellmin dokumentationen mer levande och ju mer jag använder iPad och annan media desto mer övertygad blir jag också av hur bra det är att dokumentera med olika mediala verktyg, speciellt iPaden. Den är lätt att använda, både vid dokumentationen och sedan när man ska redovisa eller reflektera kring något.
Att tidigt börja ställa frågor till eleverna om hur de tycker det de gjort har blivit och vad de vill lära sig mer av/om tror jag är viktigt och det underlättas om man har något konkret att prata om, som en samling texter eller dylikt. Då blir eleverna delaktiga i sin utveckling, och ofta tycker jag de är mer medvetna om vad de ska tänka på i fortsättningen.
Litteratur:
Ellmin, R. & Ellmin, B. (2003). Att arbeta med porfolio-teori, förhållningssätt och praktik. Stockholm. Författarna och Förlagshuset Gothia AB.
Jag har inte själv arbetat med portfolio, men mina barn samlade arbeten i mappar en period under sina mellan- och högstadieår.
När jag läste boken "Att arbeta med portfolio- teori, förhållningssätt och praktik" funderade jag på hur det egentligen fungerade då. Jag kom fram till att jag som förälder aldrig var riktigt delaktig i detta arbetet mer än att jag ibland fick se en mapp som innehöll en del alster som de gjort. Jag pratade med en av döttrarna om vad hon kom ihåg och hon upplevde samma sak som jag, att det var en mapp där hon samlat alster, mest bilduppgifter. Hon vissste egentligen inte vad meningen med portfolion hade varit.
Jag tänkte aldrig då på att meningen med portfolioarbetet var ett sätt att ge eleverna en lär- och utvärderingsstrategi vilket Ellmin och Ellmin (2003) menar att det ska vara. Detta tror jag beror på att det gick för fort för pedagogerna när alla skulle börja arbeta med portfolio. Det som hände menar jag var att istället för att bli ett hjälpmedel för att följa elevernas kunskapsutveckling blev det enbart en samlarmapp, vilket enligt Ellmin och Ellmin (2003) är en risk att det blir om pedagogerna inte får de rätta förutsättningarna för att starta med ett nytt arbetssätt. De menar också att det tar tid, och måste få ta tid att starta något nytt, vilket inte alltid ges/eller tas.
När arbete med portfolio startades på mina barns skolor är jag tveksam till att alla pedagoger var riktigt med "på tåget", och hade fått gå igenom alla de faser som Ellmin och Ellmin menar är viktiga, tillexempel:
- förberedelse - vad innebär "det nya", hur kan det kopplas ihop med "det gamla"?
- accepterandet - tror jag på detta sättet att arbeta, vad finns det för möjligheter eller beränsningar?
- tillämpandet - framförallt HUR ska det genomföras?
- spridningsfasen - att dela med sig och reflektera runt erfarenheter, få tid till fortbildning
Det närmaste jag själv kommer "porfolioarbete" idag är att jag samlar elevernas sagor/berättelser i en pärm som de ska få när de slutar åk 3. När vi läser och pratar om det de skriver pratar vi alltid om vad de kan göra för att det de skriver ska bli bättre. Det blir väldigt tydligt hur de utvecklas och man kan se från gång till gång hur utvecklingen går framåt, till exempel när en elev i åk 1 fick rådet att skriva stor bokstav i början av alla namn.
 |
| Med stor bokstav i namnen |
 |
| Utan stor bokstav i namnen |
Om man aldrig har arbetat med portfolio men tänker börja göra det tror jag det bra att starta inom ett begränsat område, vilket Ellmin och Ellmin också menar. Detta gälller åtminstone för de lägre åldrarna. Det är då lättare att fullfölja och slippa få enbart en samlarmapp. Att utgå från något man redan gör kan vara en bra start, och då menar jag att läs- och skrivinlärningen är ett bra område att börja med. Det är lätt att se utvecklingen, särskilt vid skrivinlärningen, och med hjälp av iPaden skulle man kunna dokumentera det skrivna genom att fotografera och lätt få det överskådligt med exempelvis pages.Tillsammans med eleverna är det lätt att läsa igenom alla texter de gjort på ett smidigt sätt, utan en massa papper, och prata om vad som kan förbättras.
Att variera sätten att dokumentera på gör enligt Ellmin och Ellmin dokumentationen mer levande och ju mer jag använder iPad och annan media desto mer övertygad blir jag också av hur bra det är att dokumentera med olika mediala verktyg, speciellt iPaden. Den är lätt att använda, både vid dokumentationen och sedan när man ska redovisa eller reflektera kring något.
Att tidigt börja ställa frågor till eleverna om hur de tycker det de gjort har blivit och vad de vill lära sig mer av/om tror jag är viktigt och det underlättas om man har något konkret att prata om, som en samling texter eller dylikt. Då blir eleverna delaktiga i sin utveckling, och ofta tycker jag de är mer medvetna om vad de ska tänka på i fortsättningen.
Litteratur:
Ellmin, R. & Ellmin, B. (2003). Att arbeta med porfolio-teori, förhållningssätt och praktik. Stockholm. Författarna och Förlagshuset Gothia AB.
söndag 4 september 2011
Pedagogisk dokumentation - Vad, hur och varför?
Enligt Skolverkets nya läroplan 2011 ska skolans verksamhet utvecklas för att svara mot de nationella målen. "Detta kräver att verksamheten ständigt prövas, resultaten följs upp och utvärderas och att nya metoder prövas och utvecklas." (Skolverket s. 11)
I detta arbete kan dokumentation vara ett stöd.
Vad är dokumentation?
I den nya läroplanen (Skolverket 2011) står det att "läraren ska samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling".
Genom att dokumentera synliggör vi i vårt arbetslag vad som händer och hur eleverna utvecklas. Det vi inte kommit så långt med är reflekterandet. Enligt min mening beror det mycket på att vi inte har den tid, eller tar oss den tiden, som behövs för att hinna med detta. Tidsbrist är även något som Wehner-Godée (2010) tar upp som ett hinder vid observationer och dokumentation.
Vi dokumenterar framförallt elevernas kunskaper och framtida mål, men vi dokumenterar också aktiviteter, både utomhus och inomhus, till exempel i skolskogen och på utflykter. Ofta blir detta i spontana situationer som inte är så välplanerade. Wehner-Godée (2010) menar att man inför dokumentation bör ha ett bestämt fokus, och inte bara samla på sig material. Det jag inser är att vårt arbetslag behöver bli bättre på att planera dokumentation, eftersom den "blir pedagogisk först när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang" (Wehner-Godée 2010).
Att skriva ner vad,hur och varför man tänker göra på ett visst sätt är enligt Lenz Taguchi (1997) något man bör göra för att inte riskera att glömma varför man valde att göra just så. Vi gör det när vi planerar våra LPP (lokal pedagogisk planering) men vi behöver bli bättre på att göra det i alla situationer.
Hur dokumenterar vi?
Vi dokumenterar genom att skriva ner vad som hänt, oftast på dator, eller med kamera. Foton lägger vi in i en fotoram som finns synlig för alla som besöker skolan. Det gör att föräldrar kan se vad vi har gjort och de kan bli mer delaktiga i vad som händer på skolan.
Media för övrigt, som film och IT har vi inte använt så mycket hittills, men jag hoppas att vi i framtiden kommer använda oss mer av det. Lenz Taguchi (1997) menar att det är viktigt att alla strävar i samma riktning för att få förändring, vilket jag inte anser alltid är självklart för alla i ett arbetslag. Om vi i vårt arbetslag ska börja använda även media och IT mer i klassrummet och vid dokumentation krävs en förändring av vårt arbetssätt, och då är, som Lenz Taguchi menar, pedagogisk dokumentation ett bra verktyg för att successivt förändra. Man måste bara veta vad man vill och vara medveten om att det tar tid innan man når en förändring. Att dokumentera och sedan reflektera tillsammans gör att dokumentationen blir mindre subjektiv och man får fler infallsvinklar, som då kan bli ett stöd för att komma vidare i förändringsarbetet.
Varför dokumentation?
Genom dokumentation blir det vi gör synligt för oss själva, eleverna och föräldrarna. Genom synliggörandet blir det lättare att föra en dialog med andra (Lenz Taguchi 1997) och då anser jag att bilder/filmer är lättare att kommunicera runt än en skriven text. Om föräldrarna är mer delaktiga i en dialog underlättas samarbetet med dem, och samarbete med hemmen ska vi ha enligt Skolverket 2011.
När det gäller att återkoppla tillsammans med eleverna, vilket Lenz Taguchi skriver mycket om, anser jag att bilder är överlägsna text. Det är lättare att komma ihåg med hjälp av en bild, som när vi hade besök från jägarförbundet.
Att synliggöra händelser eller aktiviteter kan också leda till att elevernas nyfikenhet väcks (Lenz Taguchi, 1997) och de uppmuntras att ta reda på mer om det de upplevt. Det är lättare att utvärdera och planera vidare tillsammans med eleverna, vilket Skolverket (2011) menar att vi ska göra, om man har dokumenterade aktiviteter/situationer.
Dokumentation ger också eleverna möjlighet till kommunikation vilket gör att det skapas en gemensam mening/innebörd i det man håller på med, (Lenz Taguchi, 1997).
När vi dokumenterar har vi också tillfälle att upptäcka eget och elevernas lärande (Wehner-Godée 2010), och bli medvetna om var vi befinner oss i nuläget, vilket gör det lättare att följa sin egen och elevernas lärprocess (Lenz Taguchi, 1997).
Utgår man från frågan var står jag/vi nu och vad är målet blir det också lättare att utvärdera på ett bra sätt. Dokumentation är då bra som underlag för reflektioner i arbetet med att gå vidare (Lenz Taguchi).
Att även dokumentera sig själv och sitt arbetssätt minskar risken för att det bara blir tomma ord som inte leder någonstans enligt Wehner-Godée (2010).
Sammanfattning
Efter att ha läst litteraturen och funderat har jag insett att vi måste bli bättre på att planera vår dokumentation samt observera och dokumentera oss själva i vårt arbete. Då först blir det synligt vad och hur vi gör nu. Genom att sedan tillsammans reflektera utifrån dokumentationen kommer det förhoppningsvis bli lättare att komma vidare och få en förändring.
För att få en förändring krävs det också att vi vågar släppa det gamla, vågar ta den tid som behövs (även om något annat får stå tillbaka) och vågar lyssna på andras åsikter. Vi måste också våga förändra miljön vid behov.
Litteratur:
Lenz Taguchi, H. (1997).Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm. Stockholms universitets förlag.
Wehner-Godée, C. (2010). Att fånga lärandet. Stockholm. Liber AB,
Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklssen och fritidshemmet.
I detta arbete kan dokumentation vara ett stöd.
Vad är dokumentation?
I den nya läroplanen (Skolverket 2011) står det att "läraren ska samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling".
Genom att dokumentera synliggör vi i vårt arbetslag vad som händer och hur eleverna utvecklas. Det vi inte kommit så långt med är reflekterandet. Enligt min mening beror det mycket på att vi inte har den tid, eller tar oss den tiden, som behövs för att hinna med detta. Tidsbrist är även något som Wehner-Godée (2010) tar upp som ett hinder vid observationer och dokumentation.
Vi dokumenterar framförallt elevernas kunskaper och framtida mål, men vi dokumenterar också aktiviteter, både utomhus och inomhus, till exempel i skolskogen och på utflykter. Ofta blir detta i spontana situationer som inte är så välplanerade. Wehner-Godée (2010) menar att man inför dokumentation bör ha ett bestämt fokus, och inte bara samla på sig material. Det jag inser är att vårt arbetslag behöver bli bättre på att planera dokumentation, eftersom den "blir pedagogisk först när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang" (Wehner-Godée 2010).
Att skriva ner vad,hur och varför man tänker göra på ett visst sätt är enligt Lenz Taguchi (1997) något man bör göra för att inte riskera att glömma varför man valde att göra just så. Vi gör det när vi planerar våra LPP (lokal pedagogisk planering) men vi behöver bli bättre på att göra det i alla situationer.
Hur dokumenterar vi?
Vi dokumenterar genom att skriva ner vad som hänt, oftast på dator, eller med kamera. Foton lägger vi in i en fotoram som finns synlig för alla som besöker skolan. Det gör att föräldrar kan se vad vi har gjort och de kan bli mer delaktiga i vad som händer på skolan.
Media för övrigt, som film och IT har vi inte använt så mycket hittills, men jag hoppas att vi i framtiden kommer använda oss mer av det. Lenz Taguchi (1997) menar att det är viktigt att alla strävar i samma riktning för att få förändring, vilket jag inte anser alltid är självklart för alla i ett arbetslag. Om vi i vårt arbetslag ska börja använda även media och IT mer i klassrummet och vid dokumentation krävs en förändring av vårt arbetssätt, och då är, som Lenz Taguchi menar, pedagogisk dokumentation ett bra verktyg för att successivt förändra. Man måste bara veta vad man vill och vara medveten om att det tar tid innan man når en förändring. Att dokumentera och sedan reflektera tillsammans gör att dokumentationen blir mindre subjektiv och man får fler infallsvinklar, som då kan bli ett stöd för att komma vidare i förändringsarbetet.
Varför dokumentation?
Genom dokumentation blir det vi gör synligt för oss själva, eleverna och föräldrarna. Genom synliggörandet blir det lättare att föra en dialog med andra (Lenz Taguchi 1997) och då anser jag att bilder/filmer är lättare att kommunicera runt än en skriven text. Om föräldrarna är mer delaktiga i en dialog underlättas samarbetet med dem, och samarbete med hemmen ska vi ha enligt Skolverket 2011.
När det gäller att återkoppla tillsammans med eleverna, vilket Lenz Taguchi skriver mycket om, anser jag att bilder är överlägsna text. Det är lättare att komma ihåg med hjälp av en bild, som när vi hade besök från jägarförbundet.
Att synliggöra händelser eller aktiviteter kan också leda till att elevernas nyfikenhet väcks (Lenz Taguchi, 1997) och de uppmuntras att ta reda på mer om det de upplevt. Det är lättare att utvärdera och planera vidare tillsammans med eleverna, vilket Skolverket (2011) menar att vi ska göra, om man har dokumenterade aktiviteter/situationer.
Dokumentation ger också eleverna möjlighet till kommunikation vilket gör att det skapas en gemensam mening/innebörd i det man håller på med, (Lenz Taguchi, 1997).
När vi dokumenterar har vi också tillfälle att upptäcka eget och elevernas lärande (Wehner-Godée 2010), och bli medvetna om var vi befinner oss i nuläget, vilket gör det lättare att följa sin egen och elevernas lärprocess (Lenz Taguchi, 1997).
Utgår man från frågan var står jag/vi nu och vad är målet blir det också lättare att utvärdera på ett bra sätt. Dokumentation är då bra som underlag för reflektioner i arbetet med att gå vidare (Lenz Taguchi).
Att även dokumentera sig själv och sitt arbetssätt minskar risken för att det bara blir tomma ord som inte leder någonstans enligt Wehner-Godée (2010).
Sammanfattning
Efter att ha läst litteraturen och funderat har jag insett att vi måste bli bättre på att planera vår dokumentation samt observera och dokumentera oss själva i vårt arbete. Då först blir det synligt vad och hur vi gör nu. Genom att sedan tillsammans reflektera utifrån dokumentationen kommer det förhoppningsvis bli lättare att komma vidare och få en förändring.
För att få en förändring krävs det också att vi vågar släppa det gamla, vågar ta den tid som behövs (även om något annat får stå tillbaka) och vågar lyssna på andras åsikter. Vi måste också våga förändra miljön vid behov.
Litteratur:
Lenz Taguchi, H. (1997).Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm. Stockholms universitets förlag.
Wehner-Godée, C. (2010). Att fånga lärandet. Stockholm. Liber AB,
Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklssen och fritidshemmet.
Location:Processdokument
söndag 12 juni 2011
Fler tankar om reflektionen
Jag har nog inte ändrat min tidigare uppfattning så mycket efter att ha läst ut boken, men har tänkt ännu mer på vad som läggs in i begreppet reflektera. Ofta tror jag att när vi blir ombedda att reflektera, i arbetet, på kurser eller i andra sammanhang tänker man nog ofta att "tänka efter" och utvärdera är det vi ska göra. Ofta ska man också reflektera runt den litteratur man läser på kurser och utbildningar också. Då är det väl också tankar man har om böckerna man skriver ner eller diskuterar.
För mig handlar nog reflektion om att ta reda på hur utveckling kan ske.
När jag beskrev min syn på reflektion sist tänkte jag nog mest på att man utgår från helheten i en situation, men inser nu att det kan vara bra att eventuellt dela upp en situation i mindre delar. Vem gjorde vad? Hur gjordes det? Jämför med Moons pusselläggande(Emsheimer m.fl 2005 s.44) som innebär att dela upp i bitar och sedan prova olika hela "pussel", eller lösningar som jag ser det. När man gör detta anser jag att det är bra att inte vara ensam om reflektionen. Det kan vara svårt att vara subjektiv, och koppla bort känslorna, som Anna i kapitlet om dansen uttrycker det(Emsheimer m.fl 2005 s.15. Om man då får andras tankar och perspektiv på vad som sker är det nog lättare att eventuellt "tänka om" för att förändra eller förbättra.
För att träna yngre elever att bli reflekterande tror jag bilder är bra att använda. Som det beskrivs i kapitlet om Bild och bearbetning (Emsheimer m.fl 2005)kan man be elevenrna att byta ut någon detalj i bilden och diskutera/reflektera om vad som händer, hur bilden kanske ändrar betydelse. Liksom vi vuxna ser saker på olika sätt gör eleverna det också och genom att lyssna på hur andra tolkar det de ser kan de bli medvetna om att det finns olika perspektiv utifrån samma bild.
Det viktigaste för att utveckling ska ske är att reflektera, våga släppa sina egna tankar och idéer och även lyssna på andras tolkningar. Som Emsheimer menar (s. 192) är det bra att våga utmana varandra. Jag tycker hela sista kapitlet om Metod och reflektion beskriver bra vad reflektion ska vara, och jag kommer använda det som "uppslagsbok" när jag blir behöver stöd i mina frantida reflektioner.
För mig handlar nog reflektion om att ta reda på hur utveckling kan ske.
När jag beskrev min syn på reflektion sist tänkte jag nog mest på att man utgår från helheten i en situation, men inser nu att det kan vara bra att eventuellt dela upp en situation i mindre delar. Vem gjorde vad? Hur gjordes det? Jämför med Moons pusselläggande(Emsheimer m.fl 2005 s.44) som innebär att dela upp i bitar och sedan prova olika hela "pussel", eller lösningar som jag ser det. När man gör detta anser jag att det är bra att inte vara ensam om reflektionen. Det kan vara svårt att vara subjektiv, och koppla bort känslorna, som Anna i kapitlet om dansen uttrycker det(Emsheimer m.fl 2005 s.15. Om man då får andras tankar och perspektiv på vad som sker är det nog lättare att eventuellt "tänka om" för att förändra eller förbättra.
För att träna yngre elever att bli reflekterande tror jag bilder är bra att använda. Som det beskrivs i kapitlet om Bild och bearbetning (Emsheimer m.fl 2005)kan man be elevenrna att byta ut någon detalj i bilden och diskutera/reflektera om vad som händer, hur bilden kanske ändrar betydelse. Liksom vi vuxna ser saker på olika sätt gör eleverna det också och genom att lyssna på hur andra tolkar det de ser kan de bli medvetna om att det finns olika perspektiv utifrån samma bild.
Det viktigaste för att utveckling ska ske är att reflektera, våga släppa sina egna tankar och idéer och även lyssna på andras tolkningar. Som Emsheimer menar (s. 192) är det bra att våga utmana varandra. Jag tycker hela sista kapitlet om Metod och reflektion beskriver bra vad reflektion ska vara, och jag kommer använda det som "uppslagsbok" när jag blir behöver stöd i mina frantida reflektioner.
måndag 6 juni 2011
Den svårfångade reflektionen
Vad är reflektion för mig idag? Det pratas alltid om att vi pedagoger ska ha tid för reflektion någon tid på dagen men vad är det vi ska göra då?
För mig innebär reflektion att man utgår från en situation, något som hänt eller ett sätt att arbeta på. Utifrån det frågar man sig varför man gjorde på ett visst sätt, hur det blev/fungerade, varför det blev bra eller dåligt och om något borde förändras och i så fall hur.
Det bästa är om man har någon/några att bolla med, reflektera tillsammans med, för att få nya infallsvinklar och idéer. Att våga släppa "sitt" tänk och lyssna på andras tankar är viktigt, även om man ändå kanske hamnar där man började i slutändan. Huvudsaken är att man vågat prövat andra tankar, det kan ju vara det nya som känns mest rätt också. Alla ser och uppfattar saker på olika sätt och det är alltid bra att få nya perspektiv.
På sidan 127 nämns detta "tänk inte som du brukar, tänk om och visa hänsyn genom att blicka hän mot något annat och oväntat och se och tänk via detta." När man gör det har man möjlighet att gå vidare i sin egen utveckling.
Ska bli spännande att se om min uppfattning ändrats när jag läst ut boken.
För mig innebär reflektion att man utgår från en situation, något som hänt eller ett sätt att arbeta på. Utifrån det frågar man sig varför man gjorde på ett visst sätt, hur det blev/fungerade, varför det blev bra eller dåligt och om något borde förändras och i så fall hur.
Det bästa är om man har någon/några att bolla med, reflektera tillsammans med, för att få nya infallsvinklar och idéer. Att våga släppa "sitt" tänk och lyssna på andras tankar är viktigt, även om man ändå kanske hamnar där man började i slutändan. Huvudsaken är att man vågat prövat andra tankar, det kan ju vara det nya som känns mest rätt också. Alla ser och uppfattar saker på olika sätt och det är alltid bra att få nya perspektiv.
På sidan 127 nämns detta "tänk inte som du brukar, tänk om och visa hänsyn genom att blicka hän mot något annat och oväntat och se och tänk via detta." När man gör det har man möjlighet att gå vidare i sin egen utveckling.
Ska bli spännande att se om min uppfattning ändrats när jag läst ut boken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)